SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1970  
SKANKLOT, adj.
Etymologi
[sannol. ombildning av sv. dial. skanglot, skanglog (se SKÅNGLIG), med anslutning till SKANK, sbst.; möjl. dock till ett av SKANK, sbst., avlett verb motsv. nor. dial. skånkla, gå tungt o. osäkert]
(†) lång o. smal, gänglig. (Enhörningen uppges ha) een stackuger Hals, en liten Maan, skancklota Been och kluffna Fötter som en Hiorth. RelCur. 81 (1682).
Spoiler title
Spoiler content