SKANSA skan3sa2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. skansa; sannol. avledn. av SKANTA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hugga till l. jämna av l. skräda (ngt, i sht virke). jfr: Jag (hade) ett år gifvit .. (Geijer) i julklapp en ganska stor och vacker sjöskumspipa med silfverbeslag. När jag efter ett år kom till honom, var silfverbeslaget borta, och sjelfva sjöskumspipan så afskansad, att man knappast fick in skaftet. Lilljebjörn Minn. 140 (1874).
