SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1970  
SKARA- ska3ra~.
Ordformer
(förr äv. sc-, sch-)
Etymologi
[ssgsform till stadsnamnet SKARA]
ss. förled i ssgr som beteckna ngn l. ngt som härstammar från l. hör hemma i Skara l. ngt som har avseende på l. är utmärkande för Skara.
Ssgr: A: SKARA-BO. person som bor (l. bott) i Skara. Ullenius Ro § 384 (1730).
Avledn.: skaraboit1004, m.||ig. [jfr kalmarit, moskovit] (numera bl. tillf., skämts.) skarabo. WoJ (1891).
-DJÄKNE. manlig gymnasist vid skola i Skara; numera oftast om förutvarande sådan gymnasist. Sundblad GBruk 31 (1881). Skaradjäknen 1969, nr 1, s. 5. —
-FÄRSK. (†) ironiskt, om fisk l. kött o. d., för att ange varan ss. icke särdeles färsk (på grund av tidskrävande transport av fisken till Skara resp. sällan förekommande slakt där). Ullenius Ro § 384 (1730).
B (†): SKARE-BOLLE. (-buller, pl.) stor kanna l. stort stop. Gyllenius Diar. 28 (c. 1660; angivet ss. använt i Västergötl.).
Spoiler title
Spoiler content