SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1970  
SKENVRÅK ʃe3n~vrå2k, äv. SKENVÅK ~vå2k, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-vråk 1929 osv. -våg 18671877. -våk 18601914)
Etymologi
[förleden möjl. av en motsvarighet till nor. dial. skjena, flyga skevt l. flaxande (se SKENA, v.2); senare leden är VRÅK]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fjällvråk. ”Skenvåken” lärer förut varit .. ganska allmän (i Jämtl.). ÖfversVetAFörh. 1860, s. 190. Skenvågen genomtågar under flyttningstiderna Bohuslän och då äfven dess skärgård. Malm Fauna 253 (1877). FoFl. 1929, s. 14 (från Jämtl.).
Spoiler title
Spoiler content