publicerad: 1970
SKEPSIS skäp4sis, äv. ʃäp4-, r. l. f.; best. -en, äv. (i bet. 2 slutet) i best. anv. utan slutart.
Ordformer
(förr äv. sc-)
1) om tvivlande l. kritisk l. misstrogen inställning till ngt: tvivel l. misstro l. tvivelsjuka l. fritänkeri o. d.; jfr 2 o. SKEPTICISM 1. Det har alltid varit min innerligaste öfvertygelse att all blott och bar speculation nödvändigt måste föra till en tröstlös scepsis. Tegnér Brev 2: 166 (1821). Hufvudelementet i den akademiska undervisningen är skepsis, tviflet, förkastandet på förhand af det antagna och godkända. Agardh BlSkr. 1: 371 (1836). Säkert är, att i en tid, i vilken känslotänkandet grasserar så som nu sker, har kritiken, skepsisen en maktpåliggande uppgift. Segerstedt Händ. 216 (1923, 1926). Piskplatserna på taket var en nyhet som mottogs med en hel del skepsis. Form 1939, s. 105. Bergslaget gjorde stora förluster på Sahlins spekulativa träkolsköp. .. Sedan dess bedömde alltid Sahlin träkolsmarknaden med största skepsis och var städse försiktig vid sina inköp. De Geer Bergsl. 29 (1951).
2) [eg. specialanv. av 1] filos. skepticism (se d. o. 2); numera företrädesvis i den under slutet nämnda anv. Det critiska tviflandet föranlät förrst detta probleme (dvs. problemet om allmänt giltiga kunskapsgrunder o. grundsatser), och uplöste det, då deremot all föregående Scepsis ej hade annat svar på den frågan: Hvad är möjligt at känna? än: Intet, eller högst: jag vet det ej. LittT 1795, s. 10. De flesta (av Kants samtida) sågo i Kants kunskapsteoretiska filosofi en nihilistisk skepsis: gränsen mellan subjektivt och objektivt var utplånad. ANilsson (1913) hos Tegnér FilosEstetSkr. 24. särsk. ss. benämning på en från Pyrrhon (c. 300 f. Kr.) utgående riktning inom den antika filosofien, pyrrhonism; äv. i uttr. den äldre skepsis. Den antika skepticismen plägar delas i tre på varandra följande riktningar: 1) den äldre skepsis (Pyrrhon m. fl.), 2) den mellersta eller akademiska (osv.). Ahlberg 181 (1925). BonnierKL (1927).
Spoiler title
Spoiler content