SKERPELIN, n.?; pl. -er (Schroderus Comenius).
Etymologi
[sannol. av en i mlt. gm anslutning till scherpe, egg (till scharp, scherp, skarp), l. till scherp, skarp (se SKARP, adj.), uppkommen ombildning av JAVELIN; jfr mht. schevelīn, javelin, scherpfe, spjutspets]
(†) javelin. Schroderus Lex. 102 (1637; anfört ss. exempel på ord med lång vokal i slutstavelsen). Longt ifrån warda .. (i krig) Lodh vthur röör och stora Skytt .. samt Skerpelijner aff Spenreemar, vthskutne. Dens. Comenius 712 (1639; t. texten: Schäflin).
Anm. I samma bet. användes i VarRerV 36 (1538) formen skaffelijn [jfr ä. d. skaffelin; sannol. av ä. t. schaffelin, av mht. schavelīn (se JAVELIN)].
