SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1971  
SKIDRA ʃi3dra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. s(t)jider (kortstavigt med grav accent); jfr sv. dial. (Finl.) skider, n., skida; samhörigt med SKIDA, sbst.3]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) åka skidor. Föret var lagom ”skarpt” — det gick också ypperligt att skidra. Samzelius SkogFjällstig. 153 (1894). Jägmästar'n kom .. skidrande öfver marken hit i går. AB 1896, nr 295 A, s. 3. En man (kom) skidrandes utför backen. Lidman Regnsp. 228 (1958).
Särsk. förb.: SKIDRA FRAM10 4. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på skidor åka fram (ngnstädes). Samzelius SkogFjällstig. 154 (1894).
Spoiler title
Spoiler content