SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1971  
SKIDRÄNNARE ʃi3d~rän2are, äv. (i bet. 2, 3 enbart) SKYRÄNNARE ʃy3~rän2are, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(skid- 1783 osv. sky- c. 16021909)
Etymologi
[fsv. skyrännare; av SKID, sbst.3, o. RÄNNARE; bet. 2 beror på missuppfattning av bet. 1, i det att förleden sannol. anslutits till SKY, moln (med tanke på dammoln efter snabbt framsprängande ryttare), o. senare leden associerats med RÄNNARE i bet. 1]
1) (numera i sht i vissa trakter) skidlöpare. Först intage Rijga war eder acht, / .. / Ofuer Wintren i Cracow gäste. / Män här blef oppå ett åtherkast, / Skyränneren fich wändt, mäd en hast. PolitVis. 218 (c. 1602); möjl. till 2. Aldrafrämst (i hären) tågade Skidrännare och Rännebaneret. Lagerbring 1Hist. 4: 467 (1783; om förh. 1452). Som det var vinter, sändes i spetsen för hären skidrännare. IllSvH 2: 293 (1876; om förh. 1452). En av de bästa skidrännare, som någonsin funnits i Jämtland. Berg Sjul 154 (1936).
2) (†) soldat tillhörande lätt rytteri; anträffat bl. i pl. Dalin (1854). Strindberg SvFolk. 1: 310 (1882). jfr: Främst tågade skyrännare- och rännebaneret, i lätt rustning. Strinnholm Vas. 1: 117 (1819; om förh. 1452).
3) (enst.) i utvidgad anv. av 2, om (rask) budbärare. (Gustav Vasa till Olaus Petri, som kommer in med ett pergament:) Kommer Du med midsommargåfvor, min skyrännare? Strindberg Riksförest. 121 (1909).
Spoiler title
Spoiler content