publicerad: 1971
SKILDRA ʃil3dra2, v.1, förr äv. SKILLRA, v.1, l. SKÖLDRA, v.1, -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
Ordformer
(skildra (sch-) c. 1700 (: skildra af) osv. skillra (skilr-) 1733—1847. sköldra 1745—1847)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. skildre; av mlt. schilderen, måla (motsv. holl. schilderen, måla, skildra), l. t. schildern, måla, skildra, avledn. av mlt. resp. ä. t. schilder, person som målar l. tillverkar vapensköldar (motsv. mht. schiltære), till mlt. schilt resp. t. schild (se SKILT, SKYLT, SKÖLD); ordet användes urspr. i fråga om målning av sköldar. — Jfr SKILDERI, SKYLDRA]
1) avbilda (ngt) gm bildframställning av något slag, företrädesvis gm målning l. teckning, bildligt framställa; måla; teckna; avporträttera o. d.; äv. med subj. betecknande målning o. d.; äv. abs.; numera bl. i anv. uppfattad ss. bildl. anv. av 3. Holm NSv. 41 (1702). En .. målning, som .. skildrade ett furstligt gästabud från tiden af trettioåra kriget. Atterbom Minn. 212 (1817). (Carl De Geer) är skildrad i ett kroppsstort knästycke, som är en af de praktfullaste dukar jag sett af Karl Fredrik von Bredas hand. SD(L) 1900, nr 336, s. 5.
3) framställa l. beskriva (ngt) l. berätta om (ngt) i muntlig l. skriftlig form, i sht i en jämförelsevis utförlig o. detaljerad, redogörande framställning, i tal l. skrift ge en (målande) bild av (ngt); redogöra för (ngt); äv. med subj. betecknande framställning. Skildra en händelse. Skildra ngt i livliga, mörka, dystra färger. Et Verk, som skal skildra de närvarande brister i Europeiske Staterne. Kellgren (SVS) 5: 563 (1792). Sålunda är Judæen, såsom det i Bibeln skillras, ett land uppfyldt af berg och dalar. Palmblad Palæst. 41 (1823). Vem har skildrat morgonens daggfriskhet hos den nyutspruckna unga flickan med sådan ömhet som den av kvinnorna försmådde Fröding? Olsson i 3SAH LXIX. 1: 17 (1960). — jfr OVAN-SKILDRAD, NATUR-, SEDE-, TIDS-SKILDRANDE. — särsk.
a) (†) i uttr. vara skildrad om ngt, om skrift: innehålla l. utgöra en skildring av ngt; jfr SKILDRING 3 slutet. Kurck Lefn. 23 (1705).
b) (†) övergående i bet.: ange. Alla sådana särskilda verber, dem man begagnar till att närmare skildra sin mening med hufvudverbet, brukar man kalla Hjelpverber. Almqvist SvSpr. 60 (1832, 1840).
4) (i vitter stil) i allmännare l. bildl. anv. av 1 o. (i sht) 3, ss. en sammanfattande beteckning för konstnärlig framställning av något slag, som ger en åskådlig, målande l. karakteriserande bild av ngt. Skildra ngt i toner. Höijer 508 (1864). Programmusik, sådan musik, som vill .. skildra för tonkonsten eg. främmande företeelser. 2SvUppslB 23: 363 (1952).
1) till 1: framställa (ngt) i form av målning l. teckning, bildligt framställa, avmåla; avporträttera; äv. i utförd bild, till innebörden liktydigt med 2. Werwing Vitt. 322 (c. 1700). Widegren (1788).
2) till 3: i en skildring framställa (ngt), skildra o. d. Lindsten Vitt. 392 (1715). Sjung, Skald-mö! skildra af den glans, den höga purpur-färg, / Som målar skyn, när Solens blick först rör de västra berg. Liljestråle Fid. 56 (1772, 1797). Lidner SednSkr. 45 (1784).
3) [möjl. med anslutning till skildra, v.2] i pass., i bildl. anv. av 1 l. 2: avbildas l. avteckna sig l. dyl. Så målar sig den fordna ära / .. Hon sågs til efterverlden hinna / Och ej med tidens flod försvinna, / Fast hon i honom skildras af. Creutz Vitt. 50 (1755).
Spoiler title
Spoiler content