publicerad: 1971
SKIOPTIKON skiop4tikon l. ʃi-, stundom 0302, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(förr äv. sc-)
1) projektionsapparat för stillbilder; företrädesvis om sådan apparat för projektion av genomskinliga bilder; i fråga om nutida förh. ofta ersatt av: (stillbilds)-projektor. Under namnet sciopticon har man nyligen i England konstruerat en laterna magica, som också är brukbar till fotografiska förstoringar, fastän den upplyses med endast paraffinolja. Nyblæus Fotogr. 207 (1874). Ett skioptikon är till sin princip intet annat än en kamera, i hvilken det genomskinliga föremålet (diapositivet) insättes nära objektivet och starkt belyses. Langlet Fotogr. 23 (1897). Ett skioptikon, med vilket ogenomskinliga bilder kunna reproduceras, kallas Epidiaskop l. Balloptikon. Ekbohrn (1936).
2) (tillf.) elliptiskt för: SKIOPTIKON-BILD. Fina skioptikon visas. UNT 1922, nr 8273, s. 3 (i notis om föredrag).
-BILD. [jfr t. skioptikonbild] bild framställd (på skärm o. d.) medelst skioptikon, ljusbild; äv. om genomskinlig bild avsedd att visas i skioptikon, diapositiv; äv. mer l. mindre bildl. GHT 1896, nr 248 A, s. 1 (avsedd att visas). Därs. 1898, nr 248 B, s. 1 (bildl.). Föredrag med skioptikonbilder. Förberg SäljFilm 173 (1946). —
Spoiler title
Spoiler content