[av eng. skip, skutta, hoppa, hoppa över, slopa, av meng. skippen, hoppa, sannol. av nordiskt urspr. (möjl. av en sidoform till SKIMPA, v.2, som undergått assimilation av mp till pp)]
(vard.) avstå från l. strunta i l. slopa (ngt). Trettondagen tycker jag lugnt vi kan slopa eller skippa, som det heter på nusvenska. DN(A) 1965, nr 5, s. 8. Vi beslöt .. att skippa hela programmet. Därs. 1966, nr 223, s. 8.
SAOB
