SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1972  
SKOLARK skωlar4k, äv. skol-, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(scholarch 18481871. skolark 1884 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. scholarch, fr. scolarque; av gr. σχολάρχης, av σχολή ledighet, skola (se SKOLA, sbst.2), o. άρχης, till ἄρχω, leder, börjar, härskar (jfr PATRIARK)]
(i skildring av ä. förh.) person utgörande l. tillhörande skolmyndighet, skolföreståndare l. dyl.; särsk. dels om föreståndare för den platonska filosofskolan i Aten efter Platon, dels om föreståndare för medeltida domskola, skolastiker (se d. o. 3). Gynther ConvHlex. (1848). Skolarken (scholasticus), den af korherrarne, som hade uppsikten öfver kordjäknarne. Weibull LundLundag. 79 (1884). (Magistraten i Strassburg) utnämnde 1528 en ständig kommission af tre skolarker (med uppgift att organisera skolväsendet). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 75 (1898). Om Speusippos, den förste skolarken efter Platon, berättar Diogenes, att han ”förestod den platonska skolan i åtta år ... Han uppsatte Khariternas bildstoder i det Museion, som Platon inrättat i Akademien.” Schück i 3SAH 44: 468 (1933).
Spoiler title
Spoiler content