SKOLASTIK skωl1asti4k, äv. skol1- l. skω1l-, sbst.1, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(schol- 1839—1872. skol- 1801 osv.)
Etymologi
[jfr t. scholastik; sannol. av fr. scolastique, skolastik, substantivering av scolastique, skolastisk (se SKOLASTISK)]
1) ss. beteckning för medeltida religionsfilosofi som (urspr. odlades vid dom- o. klosterskolorna o.) med hjälp av antika filosofers (i sht Aristoteles') logiska begreppssystem sökte förnuftsmässigt bevisa o. till ett konsekvent logiskt-filosofiskt system sammanfatta den katolska kyrkans dogmatik (o. som gm stark betoning av den formella logiken o. dialektiken på verklighetsstudiets bekostnad stundom urartade till ofruktbar formalism l. ren sofistik); äv. om liknande riktning inom senare filosofi o. teologi. Leopold i 2SAH 1: 263 (1801; i förteckning över främmande ord). Ifrån elfte seklet waknade en lifligare forskning genom Scholastiken, medeltidens Theologi och Philosophi. Anjou Kyrkoh. 46 (1842). 1600-talets protestantiska skolastik. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: XXII. I hägnet av skolastiken, som var för dogmatisk att frigöra sig från medeltidens auktoritetsbundna åskådningssätt, men ändå gav den fria tanken ett visst spelrum, vaknade .. (på medeltiden) den lärda bildningen upp på nytt i Västeuropa. Richter GeogrH 13 (1959).
2) tom o. ofruktbar kunskap l. lärdom l. logisk formalism l. spetsfundighet l. verklighetsfrämmande hårklyveri l. sofistik l. dyl. Professor Fahlcrantz i Upsala .. förutsåg, at realkunskapen småningom uttränger scholastiken, at det användbara förr eller sednare tager ut sin rätt emot det oanvändbara. Berzelius Brev 11: 218 (1839). Uppfostringsläran (måste) hvila på en genom iakttagelse vunnen erfarenhet. Gör hon ej det, så urartar hon ofelbarligen till skolastik och hårklyfverier. Verd. 1883, s. 153. Grimberg VärldH 6: 236 (1935).
