SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1972  
SKONA skω3na2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) skona; till stammen i SKONING, sbst.1 (se SKO, v.); jfr fsv. skonadher, försedd med skor]
(mera tillf.) förse (ngt) med skoning l. stöd l. skydd o. d., sko (se SKO, v. 2). Den väldiga (bauta-)stenen (som lutade o. skulle rätas upp) halades .. upp genom blockkättingen, hvarefter den sänktes och inlodades, kilades och skonades. SD(B) 1916, nr 190, s. 4. VästmFmÅ 10: 24 (1920).
Spoiler title
Spoiler content