publicerad: 1972
SKONING skω3niŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
(utom i FÖRSKONING o. ss. förled i ssgr numera bl. i vitter stil, mindre br.)
1) motsv. SKONA, v.2 1 a, b, c: skonande, förskoning; eftergift; förbarmande; skonsamhet, barmhärtighet; i vissa fall liktydigt med: nåd, överseende, mildhet o. d. Swedberg Cat. 40 (1709). Ingen skoning begärs i drabbningen, ingen förunnas. Runeberg (SVS) 3: 250 (1841). Mitt hjerta smälte wid en brottslings tårar / Och bön om skoning köpte mången fri. Hagberg Shaksp. 4: 310 (1848). Adonia får fly för sitt lif, söka räddning i templet. .. Han räddas, får löfte om skoning. Böök SvStud. 321 (1913). IllSvOrdb. (1955; angivet ss. vittert). — särsk.
a) (†) i uttr. (göra ngt) med skoning, (göra ngt) med skonsamhet l. på ett skonsamt l. hänsynsfullt sätt o. d. Förf(attaren) .. (har) förfarit med mycken skoning, då han endast anfört ett ställe ur .. (det av honom recenserade arbetet) utan att widare fästa sig wid alla .. öfriga felaktigheter. SvLitTidn. 1818, sp. 729. Hammarsköld SvVitt. 2: 140 (1819).
b) i uttr. utan skoning, utan att skona ngn l. att skonas; utan förskoning l. skonsamhet l. eftergift l. förbarmande, obarmhärtigt, skoningslöst; i vissa fall liktydigt med: obönhörligt, obevekligt. Leopold 2: 60 (1792, 1815). Skall utan skoning / Svea sjunka? Geijer Skald. 165 (1818, 1835). Med ditt lif / Skall du utan skoning plikta. Dahlgren Calderon 8 (1858). Turkarne hafva af paschan begärt tillåtelse att utan skoning nedgöra grekerna. Sander Ar. 89 (1877). Du, som utan skoning honom (dvs. en självisk njutningsmänniska) dömer. Sundelöf Dikt. 196 (1913).
c) (†) i uttr. skoning mot ngn, skonsamhet mot ngn. All skoning mot ett sådant litterairt odjur som H(ammarsköl)d är feghet. Tegnér Brev 2: 129 (1820).
2) motsv. SKONA, v.2 1 d, e: skonande; skonsamhet; stundom liktydigt med: varsamhet o. d. Phosph. 1810, s. 86. Denna Biskopp Swedbergs Psalm (dvs. nr 136 i psalmboksförslaget 1814) är med .. warsamhet och skoning förändrad. SvLitTidn. 1815, sp. 275. Wirsén NDikt. 60 (1880). — särsk. i uttr. utan skoning, utan att skona ngt l. att skonas, skoningslöst, obarmhärtigt, obevekligt o. d. Tiden, som gör skilnad föga / Mellan borg och csarda (dvs. bykrog l. skjul l. dyl.), men i lågan mull / Trampar utan skoning båda två omkull. Ridderström Petöfi Dikt. 46 (1879). Fröding Gralst. 43 (1898).
3) (†) motsv. SKONA, v.2 2 a δ: hushållande med skog gm att (efter ett visst system) endast avverka en del därav åt gången. Nordforss (1805).
Ssgr: (1) SKONINGS-BREV. (†) om brev l. akt vari beslutet att ngn skall skonas till livet meddelas l. bekräftas. Rudbeckius Dagb. 173 (1626). —
(1) -FULL. [jfr t. schonungsvoll] (numera bl. i vitter stil, mindre br.) skonsam. Almqvist AmH 2: 26 (1840). Östergren (1939; angivet ss. skriftspr. o. mindre br.). —
-LÖS. [jfr t. schonungslos]
1) till 1: som icke skonar l. icke har benägenhet att skona, som är l. uppträder utan förskoning l. förbarmande l. skonsamhet; obarmhärtig; obevekligt l. obönhörligt hård l. sträng; stundom övergående i bet.: grym, brutal, hänsynslös; äv. i överförd anv., om ngt som vittnar om l. röjer sådana egenskaper l. om ngns hand l. tunga o. d. med tanke på hans handlande resp. tal o. d.; ss. adv.: utan att skona ngn l. att skonas, utan förskoning l. förbarmande l. skonsamhet, obarmhärtigt; i vissa fall liktydigt med: obönhörligt, obevekligt. Fienden gick fram med skoningslös grymhet mot de besegrade. Soldaternas skoningslösa framfart. En skoningslös förföljelse mot alla oliktänkande. Han var fruktad för sin skoningslösa tunga. Han utsattes skoningslöst för kamraternas drift. PoetK 1819, 2: 144. Brott och oseder inom alla klasser .. skildras ofta skoningslöst (i Eugène Sues ”Den vandrande juden”). AB 1845, nr 86, s. 3. Beslutet (att avskaffa bilddyrkan) genomfördes med skoningslös stränghet. Cornelius LbKyrkoh. 47 (1860); jfr 2. Beskow (har) tänkt sig Torkel som en person, hvilken, utan att .. fråga efter, huruvida folket är moget för de förändringar, han vill genomföra, skoningslöst fullföljer sina ädla afsikter. Wirsén i 3SAH 11: 197 (1896). Hattvisan, en kvick men skoningslös nidvisa mot hattarna med anledning av deras olyckliga krigspolitik. Alving SvLittH 2: 42 (1931). Hessler ter sig för .. (Otto Imhoff i Levertins ”Livets fiender”) som den skoningslöse dödsfienden till hela hans generation. Böök i 3SAH LIV. 2: 115 (1943). De på den tiden (dvs. på 1700-talet) järnhårda och skoningslösa sjölagarna. FinT 1955, s. 302.
2) till 2, om person l. sak: som icke skonar ngt l. lämnar ngt oskadat l. i fred; som hänsynslöst angriper ngt o. d. Palmblad Aisch. 6 (1841). Staden (Les Beaux) ligger på en bergplatå utsatt för brännande sol och skoningslösa stormar. Lagergren Minn. 8: 163 (1929).
3) i bildl. anv. av 1 l. 2, om sak: obarmhärtig, obarmhärtigt avslöjande; äv. ss. adv.: obarmhärtigt, obarmhärtigt avslöjande. När .. (sångerskan E. Berggren) lämnade sin kyrka för (radio-)studions ofta orättvisa och alltid skoningslösa kalldager, tog hon ett farligt steg. SvD(A) 1926, nr 342, s. 12. Han tände lampan. .. Ljuset flammade upp och belyste rummet fullkomligt skoningslöst. Malmberg StyckVäg 213 (1950).
Avledn.: skoningslöshet, r. l. f. [jfr t. schonungslosigkeit] till -lös 1, 2, 3: egenskapen l. förhållandet att vara skoningslös; särsk. till -lös 1. (Kristian III) gick (vid reformationens genomförande i Norge) tillväga med mer skoningslöshet än Gustaf (Vasa) i Sverige. Palmblad Norige 255 (1846). Östergren (1939). —
-MÅL. (†)
1) till 1, i uttr. giva ngn skoningsmål, bevilja ngn uppskov med betalningen av ngt; jfr skonsmål 1. H:r Carl wille gifwa them (som icke betalat sin skatt till kyrkan o. som hotats med befallningsman) schoningzmåhl och se uppå therass älendigheet; the wella gärna betala. Murenius AV 430 (1660).
2) till 2, i uttr. utan skoningsmål, utan att skona ngt l. att vid avverkning lämna ngt i fred l. kvar. Hugga uthan någon skoningzmåhl så lenge skogen räcker. Murenius AV 465 (1660). —
(4) -TERAPI. med. terapi som innebär att man skonar ngn från sådant som utgör påfrestningar på honom. SvLäkT 1935, s. 905. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content