SKOPA skω3pa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
a) (i fackspr.) vid glastillverkning: med en järnskopa tömma degeln på (glasmassa) o. ösa (massan i kallt vatten); äv. abs. Eidem ÄGlasH 98 (1912). Hermelin Glas 63 (1966).
b) bildl., med avs. på ngt abstr.: hämta, ta, ”ösa”. Det var nästan, som om han verkligen haft någon kruka att skopa visdom ur. Rosendahl Lojäg. 26 (1956).
2) (i fackspr.) vid täckdikning: med skjutskopa åstadkomma en för dikesröret avpassad ränna i bottnen av det grävda diket. Almlöf o. Lindqvist Täckdikn. 38 (1944).
Särsk. förb. (till 1): SKOPA BORT10 4. ösa bort (ngt) med skopa. Eidem ÄGlasH 98 (1912). —
SKOPA UPP10 4. hämta upp (ngt) med skopa l. (tillf., oeg.) med en kupad hand. Han skopar upp en näve vatten (ur en källa) med den kupade handen och dricker. Wassing GropSkog. 44 (1965). —
SKOPA ÖVER10 40. särsk. i uttr. skopa ngt över ngn l. ngt l. (mera tillf.) skopa över ngn l. ngt med ngt, med skopa hälla l. ösa ngt över ngn l. ngt; äv. bildl.: överösa ngn l. ngt med ngt. Sedan .. (den slaktade grisen) kreperat lades den ned i skålltråget, varefter kokhett vatten skopades över den. Martinson Nässl. 88 (1935). Du skopar jämt över oss med allt färskt (dvs. nytt) helvete som händer i världen. Dens. VägKlockrike 213 (1948).
Ssg: (1 a) SKOP-GLAS. (i fackspr.) vid skopning av glas erhållen skärv (som kan användas till smältning för framställning av glas av samma kvalitet som det skopade glaset). Hermelin Glas 63 (1966).
