SKORODIT skor1odi4t l. skå1r-, l. -ωd-, r. l. m.; best. -en; pl. (om olika slag av mineralet) -er.
Etymologi
[jfr t. skorodit, eng. o. fr. scorodite; till gr. σκόροδον, vitlök (jfr SKORDIUM)]
miner. ett grönt metalliskt mineral (innehållande järnoxid, arseniksyra o. vatten) som utmärkes därav att det vid smältning ger ifrån sig en vitlöksliknande doft av arsenikångor. Berzelius Blåsr. 178 (1820). Metz (o. Fanck) MinKrist. 251 (1969).
