SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1972  
SKOTER skå4ter, äv. skω4-, sbst.2, pl.; best. -na.
Ordformer
(äv. sc-)
Etymologi
[jfr t. skoten, eng. scots; av senlat. scoti, pl. av (det i senlat. bl. i koll. anv. anträffade) scotus, av omtvistat urspr. — Jfr SKOTTE, sbst.2]
hist. benämning på ett urspr. på Irland bosatt keltiskt folk, som på 300-talet e. Kr. slog sig ned i Skottland (där dess ättlingar leva kvar under namnet gaeler); jfr SKOTTE, sbst.2 1. ConvLex. 7: 1309 (1837). Scoter kallades .. en vigtig keltisk stam i Irland, hvars namn i gamla munkskrifter är Scotia Hibernica. PT 1902, nr 176, s. 3. BonnierLex. (1966).
Avledn.: SKOTISK, adj. [jfr t. skotisch] hist. som utgör l. tillhör l. har avseende på skoterna. 2NF 25: 1138 (1917).
Spoiler title
Spoiler content