[sv. dial. skott, m., skyttel, sittbräde i roddbåt; till det svaga avljudsstadiet av roten i SKJUTA, v.1; möjl. etymologiskt identiskt med SKOTT, sbst.1 — Jfr SKOTTA, sbst.]
om träkäpp l. trästake o. d. använd för bortskrapande av jord från plogs vändskiva l. bill; ss. senare led i ssgn PLOG-SKOTT;jfr SKJUTA, v.1 I 8, o. SKOTTA, sbst. 3.
