SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1972  
SKOTTA skot3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(-skota 1538 (: brödskota)1700 (: plogskota). skotta (-å-) 1587 (: Plogskotta) osv. -skuta 1651 (: Brödskuta)1756 (: Brödskuta). -skåta 1739 (: Plogskåta). -skåte c. 1580 (: Plogskåte))
Etymologi
[sv. dial. skotta, skåtta, skyttel, skärsnultra, stång att staka fram båt med, -skuta (i ssgn kakskuta, brödspade), sv. dial. (Finl.) skutu (kortstavigt), skuttu, skåttå, brödspade; jfr d. skodde, skjutregel, brödspade, skotte, skärsnultra, nor. dial. skota, stång att staka fram båt med, skjutregel, brödspade; till det svaga avljudsstadiet av roten i SKJUTA, v.1 — Jfr SKOTT, sbst.2]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skyttel, skottspole; jfr 4 o. SKJUTA, v.1 I 1 a γ, SKOTT, sbst.2 1 a. 1MinnNordM VIII. 2: 2 (1884; från Skåne). I en bondgård (försvann) skottan från en i gång varande väv. Bendz Landsv. 146 (1916).
2) om redskap varmed ngt skjutes (se SKJUTA, v.1 I 8) till en plats o. d.; ss. senare led i ssgn BRÖD-SKOTA.
3) om träkäpp l. trästake o. d. använd för bortskrapande av jord från plogs vändskiva l. bill; ss. senare led i ssgn PLOG-SKOTTA; jfr SKJUTA, v.1 8, o. -SKOTT.
4) [möjl. eg. bildl. anv. av 1; fiskens rörelser ha möjl. erinrat om en skyttels rörelser i väven; jfr äv. SKJUTA, v.1 I 14, o. Kornhall SydsvFiskn. 162 (1968)] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fisken Crenilabrus melops Lin., skärsnultra. Smitt SkandFisk. 18 (1892).
Avledn.: SKOTTA, v.2, -ning. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1: kasta skyttel så att den glider genom skäl i väv. Marianne (som satt i vävstolen) skottade, trampade och slog. Benedictsson FruM 377 (1887).
Särsk. förb.: skotta in. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) föra in (inslag i väv) med skyttel. GKarlin i SvSlöjdFT 1914, s. 13.
Spoiler title
Spoiler content