SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1972  
SKOTT, adj.; n. = (FoU).
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) skott; sannol. utgående från SKOTT, sbst.2 13]
(†) berusad, full. En liten österrikisk kapten, som blef skott. Wallin Bref 312 (1850). FoU 15: 70 (1902; med uppgift att ordet vanl. nyttjas predikativt o. sällan i pl.).
Spoiler title
Spoiler content