[till SKRAL, adj.; i bet. 2 (liksom d. skralle, nor. skrale) av lt. schralen l. holl. schralen l. t. schralen. — Jfr SKRALNA]
(numera föga br.)
1) motsv. SKRAL, adj. 1 a,i pass. med intr. bet.: vara l. bli skral; jfr SKRALNA 1. Hur bedröfligt, att Du så skralats, måtte .. (mitt brev) nu finna Dig rask! FrRuneberg(1846) hos Strömborg Runebg IV. 2. 1: 140. Runeberg, som skralades några dagar, har nu en vecka varit rask. Dens. (1858) Därs. IV. 2. 2: 253.
2) skralna (se d. o. 2); äv. i utvidgad anv., om segel: leva (se LEVA, v.1 8 a α). Winden .. skralade och försköt sig. HWachtmeister (1712) hos Oscar II 5: Bil. 2: 89. Björkman(1889; i utvidgad anv.).
Särsk. förb. (numera föga br.): SKRALA AV10 4. till 2: skralna (se d. o. 2); äv. bildl., med anslutning till skrala, v.1 1. Blåsten håller på att skrala af; jag tror det klarnar snart igen. Runeberg 4: 166(1833). Min styrkas och helsas dag är förbi; Mitt lefnadsmod skralar af, — ett förebud till dödens stilltje. Valerius(1842) i 3SAH LVI. 3: 91. Meurman(1847; om vind).
