SKRAMASAX skra3ma~sak2s, r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr t. skramasax, eng. scramasax, fr. scramasaxe; av senlat. scramasaxus, av en germ. ssg av ett med t. schramme, sår, o. SKRÅMA besläktat ord o. det ord som föreligger i SAX, sbst.1]
vapenhist. kort, eneggat (germanskt) svärd (med bred klinga o. långt fäste) från folkvandringstiden, (frankiskt) kortsvärd, (frankisk) långsax. Fornv. 1917, s. 35. Av stort intresse är Sheteligs sammanknytning av Halvsagans uppgifter om kortsvärd och det faktiska uppträdandet vid tiden omkring år 600 av det frankiska kortsvärdet, scramasaxen, som särskilt slår igenom just på Vestlandet i Norge. Därs. 1933, s. 126. Ur den urgamla eneggade kniven hade under järnåldern utvecklats scramasaxen, en eneggad huggkniv med fästet ofta av sådan längd, att det kunde fattas med båda händerna. Kulturen 1937, s. 142.
SAOB
