SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRAMPER skram4per, m. l. r.; best. -n; pl. -par.
Etymologi
[sv. dial. skramper, skråmper; till sv. dial. skramp, utmagrad, i avljudsförh. till SKRUMPEN, SKRYMPA; jfr äv. d. dial. skrampel, magert kreatur]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gammal o. oduglig hästkrake. Ihre 2: 633 (1769).
Spoiler title
Spoiler content