SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRAPEL skra4pel, n.; best. -plet.
Etymologi
[sv. dial. skrapel, skrappel; till sv. dial. skrapla, skramla, rassla, till SKRAPA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skräp, skravel (se d. o. 3), skrap (se SKRAP, sbst.2 2); jfr SKRAPERI. Linné SvArb. 2: 43 (1732).
Spoiler title
Spoiler content