SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1973  
SKRAP skra4p, sbst.2, n. (G1R 16: 219 (1544) osv.), äv. (numera bl. tillf., i bet. 5) r. l. m. (Hagberg Shaksp. 3: 71 (1848), DN(A) 1965, nr 223, s. 10); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. =.
Ordformer
(förr äv. schr-, -aap, -aph)
Etymologi
[fsv. skrap, skräp, skrot; motsv. fd. skrab (d. skrab), fvn. skrap (nor. dial. skrap); vbalsbst. till SKRAPA, v.]
Serenius (1734; under scraping).
1) (mera tillf.) motsv. SKRAPA, v. 1: skrapande l. skrapning; särsk. i anv. motsv. SKRAPA, v. 1 b. Först skrap och rykt och så i skritt. Östergren (1939).
2) motsv. SKRAPA, v. 1, konkret, om det (mer l. mindre oanvändbara l. odugliga l. värdelösa) som skrapa(t)s bort från (ngn l.) ngt; ofta allmännare (utan tanke på skrapning): skräp l. bråte l. avfall l. avskrap; förr äv. i pl.: odugliga l. värdelösa bitar l. stycken (anträffat bl. i ssgn JÄRN-SKRAP, om järnskrot). Förderffwelige warer .., Som är hansker, Ryssehuder, lerefft, köyel, och annet slijckt skrap. G1R 16: 219 (1544). (Mom.) 9. Befaltes klockaren hålla kyrckian reenligare, lööff och thet myckla skraap, på messe altaret, vthkasta. Murenius AV 22 (1637). Af Telemachos .. / skrapades golfvet rent i den ståtliga salen med skyfflar, / medan allt skrapet bars ut af tärnorna genast på gården. Lagerlöf HomOd. 277 (1908). jfr (†): En hoop små jern skrap. VDAkt. 1676, nr 338. — jfr AV-, BOTTEN-, JÄRN-, PALETT-, RAK-, SAMMAN-, TARM-SKRAP. — särsk. oeg. l. bildl.; särsk. om människa l. djur som är oduglig(t) l. värdelös(t) l. obetydlig(t); numera bl. i sg., koll.; jfr AVSKRAP 2. Theres (dvs. svenskarnas) Adhel ock så Ridderskap, / Han (dvs. konung Hans) hölt them alle för stoff och skrap. Svart Gensw. F 6 b (1558). Hwad wil du giöra, du dit Skraap? Dahlstierna (SVS) 270 (c. 1696). Strax (dvs. när åsnan skriade) Högdiur lupo fram från en och andra bogen, / Förutan Harar och smått skrap. ÖB 61 (c. 1712). Hwilken will lägga ut penningar för allt det skrapet, som i Disputationer utgifwes, då någre få undantagas? Hwalström SpecPaid. 246 (1773). Sjökarlar få vi aldrig mer, .. så hit kommer bara landsfolk. — Ja, .. hitut samlas allt skrap oppe ifrån land. Strindberg Hems. 17 (1887). jfr KÄRING-SKRAP.
3) (mera tillf.) motsv. SKRAPA, v. 1, i sg., koll., l. i pl.: grunda fåror l. repor l. rispor (åstadkomna gm skrapning); jfr SKRAPA, v. 1 e, SKRAPA, sbst. 2. Va har det kommit för skrap på bordet, det ser ut som skrap av en kniv. Östergren (1939).
4) (†) motsv. SKRAPA, v. 2, om handlingen att tilldela ngn l. ngra en skrapa l. tillrättavisning, l. konkretare, om det tilldelade klandret. När jag (dvs. Sara) wil med skrap på leken (mellan Isak o. Ismael) giöra slut, / Så gliser han (dvs. Ismael) theråt, och räcker tungan vt. Kolmodin QvSp. 1: 19 (c. 1710, 1732).
5) motsv. SKRAPA, v. 3: skrapande l. skrapning; särsk.: skrapande ljud; särsk. motsv. SKRAPA, v. 3 a. Lind (1749). En skrap med foten! ”Ja” mig kungen gaf. Hagberg Shaksp. 3: 71 (1848); jfr SKRAPA, v. 3 a α. Så hörde han ett starkt skrap i mikrofonen och ett ”hallå”. Thorén Herre 154 (1942). Wassing Dödgr. 142 (1958). — särsk. (numera föga br.) motsv. SKRAPA, v. 3 c, om på fiol frambragt disharmoniskt l. skärande ljud. Björling Klangf. 12 (1880).
Ssgr (till 2. Anm. Vissa av nedanstående ssgr kunna äv. hänföras till skrapa, v.; jfr skrapa, v. ssgr): A: SKRAP-ADEL. (vard., numera bl. tillf.) knapadel; jfr skrap, sbst.2 2 slutet. Carlén Skjutsg. 84 (1841).
-BELÄTE. (†) bildstod i dåligt skick. Murenius AV 497 (1661).
-BOD. (numera bl. mera tillf.) skräpbod. Fatab. 1924, s. 80 (1736; från Dalarna).
-FISK. fisk. ss. människoföda (på grund av litenhet l. dålig kvalité) olämplig fisk, mindervärdig fisk (använd till djurföda l. för framställning av fiskmjöl), industrifisk; jfr skräp-fisk. SvUppslB 9: 620 (1932).
-HÖ. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sämre hö hopsamlat på vägrenar, dikesrenar o. d. Grotenfelt JordbrMet. 271 (1899).
-JÄRN, sbst.1 (sbst.2 se skrapa, v. ssgr). [sv. dial. skrapjärn] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll., ss. beteckning för oanvändbara l. odugliga järnföremål, järnskrot o. d.; jfr skräp-järn. Een gam(mal) Kista med SkrapJern uthj. BoupptSthm 7/8 1660. JernkA 1922, 2: 88 (i fråga om ä. förh. i Dalarna).
-KAMMARE. (numera bl. tillf.) skräpkammare; förr äv. om utrymme (i ett rum) för förvaring av skräp; jfr kammare, sbst.2 2 c, 6. ArkliR 1545, avd. 1 (1552). Een gammall gästestuga ... Wijdh spijsen een skraapkammar. VDP 1673, s. 412.
-KISTA. (skrap- 16561684. skrape- 16701673) (numera bl. tillf.) kista (se d. o. 1 (o. 3)) för förvaring av skräp, skräpkista. BoupptSthm 17/4 1656.
-KÅL. (†) sämre kål (otjänlig ss. människoföda o. använd till svinföda). Boije Landth. 320 (1756).
-SMÖR. (skrap- 1872. skrape- 1554) (†) smör av sämre kvalité? Reendt Smör .. Skrape Smör. KlädkamRSthm 1554 K, s. 55 a. Tholander Ordl. (1872).
B (†): SKRAPE-BOK. värdelös bok. BoupptSthm 30/6 1659.
-KISTA, -SMÖR, se A.
-TASKA. bildl., om usel l. mindervärdig person; jfr skrap, sbst.2 2 slutet. HanssonDröm. C 5 b (c. 1680).
Spoiler title
Spoiler content