[sv. dial. skrasslig; sannol. kontamination av SKRAL, adj., o. KRASSLIG;möjl. dock (delvis) av ett ä. skratl-, föreliggande i bl. a. nor. dial. skratlen, skröplig, svag, skratla, skramla, rassla, till SKRATA(jfr med avs. på ljudutveckling NÄSSLA, sbst.,VASSLA)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skral (se SKRAL, adj. 1). Husen (i Kairo) äro väl af två, tre våningar, men mycket skratsliga, hänga illa ihop, efter som (osv.). Eneman Resa 1: 180(1712). Schultze Ordb. 4394(c. 1755).
SAOB
