SKREDA skre3da2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) skreda, hasa (med samma avljudsstadium som i fvn. skrið; se SKRED, sbst.); i avljudsförh. till SKRIDA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ta sig fram över is o. d. med hjälp av skredstång. 2SvKulturb. 1—2: 242 (1934).
