SKRIB skri4b, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. scribe, skrivare, skriftlärd, ”skrib”, liksom eng. scribe, skrivare, skriftlärd, av lat. scriba, till scribere, skriva (se SKRIVA, v.). — Jfr SKRIVEIN]
(föga br.) fornegyptisk skriftlärd tillhörande prästeståndet. Ett steg (genom porten till templet i Edfu) hade flyttat mig årtusenden tillbaka. Skymtar ingen skrib, ingen tempeltjänare därborta i den mörka gången? Lagergren Minn. 9: 101 (1888, 1930).
