[fsv. skrikka; jfr fd. o. dan. skrikke, nor. dial. skrikka; sannol. av mlt. schricken (se SKRÄCKA, v.1). — Jfr SKRICK,SKRICKEDANS]
(†) hoppa, dansa; särsk. i (den delvis tautologiska) förb. skricka och dansa; stundom svårt att skilja från SKRICKA, v.3 Han gör sigh gladh, Och .. dricker, skrikker och dantzar een godh tijdh in på natten. AAAngermannus VtlDan. 167(1592). Haar Herren get oss dricka, / Så må wij wäl hoop och skricka. Prytz OS C 2 a(1620). Menniskian, för hwars skull .. (Kristus) lijdit hafwer, frögdar sig, skrickar och dantzar ther widh (dvs. vid fastlagsupptågen). Laurelius Opusc. 3: 32(1665). Aurivillius Cog. 23(1693).
