[jfr sv. dial. (Estl.) skritta; avledn. av SKRIDAl. möjl. bildat till (förleden i) skrittsko (se SKRIDSKO)]
(†) åka skridsko. Man icke blott skrittade på älfven (trots förbud), utan hade äfven den oförsyntheten att då och då plumsa in. Nordlund Skolförh. 82(1893).