SKRIVA skri3va2, sbst.2, n.; best. -t.
(vard., numera föga br.) skrivande; särsk. motsv. SKRIVA, v. 10; jfr SKRIVA, v. 4 n. När jag .. kommer hem och sitter vid skrifbordet, då lefver jag. .. Men när .. skrifvat är slut för den dagen, blir min egen tillvaro så pinsam att jag känner det som om det lede mot döden. Strindberg Ensam 56 (1903).
