[avledn. av sv. dial. skro, pungbrock (se SKROTBALL)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som har pungbrock (o. är arbetsoför). Han kallades allmänt .. ”skroiga bonden”. Och han hade aldrig arbetat ... Han var född med brock, påstods det. Martinson Kvinn. 9(1933). Far är ju skroig, hur kan det bli så mycket barn? Därs. 12. —
