SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKROIG skrω3ig2, adj.
Etymologi
[avledn. av sv. dial. skro, pungbrock (se SKROTBALL)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som har pungbrock (o. är arbetsoför). Han kallades allmänt .. ”skroiga bonden”. Och han hade aldrig arbetat ... Han var född med brock, påstods det. Martinson Kvinn. 9 (1933). Far är ju skroig, hur kan det bli så mycket barn? Därs. 12.
Spoiler title
Spoiler content