[sannol. etymologiskt identiskt med sv. dial. skrolla, klackjärn, platt ben, tunn flisa; sannol. av ä. t. schrolle, biform (av osäkert urspr.) till scholle (se SKOLLA, sbst.3); se B. Ejder i MeijerbArk. 6: 88(1944)]
(†) skolla (se skolla, sbst.3 1) av tackjärn. (Tjuven har stulit) från Nils Jönsson en s. k. skrålla efter dennes uppgift af vid pass 1 lisp:s vikt. NoraskogArk. 4: 449(i handl. fr. 1799).
