[sv. dial. skrumma, frysa till, beläggas med is; besläktat med (sannol. avledn. av) SKROM, sbst.1; jfr äv. sv. dial. skrum, skrovelis, skrumma, skorpa]
(†) om (ytlager av) jord: frysa o. spricka sönder. Våhren infant sig med kalla frostnätter, hvaraf åkren skrummade, rågröttren blefvo upryckte och brodden föll öfverända. VetAH 1748, s. 33.
