SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRUMPIG skrum3pig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. skrumpot, skrompugr, skrumpog m. m.; ombildning av SKRUMPEN efter mönster av andra adj. på -ig. — Jfr SKRUMPLIG]
(numera i sht i vissa trakter) skrumpen. Dock får man ej eller altför tidigt och bittida .. aftaga (frukten), ty tå blir hon skrumpig och ful. Broocman Hush. 4: 53 (1736). Sjöman Lekt. 179 (1948; om person).
Spoiler title
Spoiler content