SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRYMSLA skrym3sla2, förr äv. SKRUMSLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Leyoncrona osv.) ((†) -er Eneman Resa 1: 153 (1712)).
Ordformer
(skrumptsl- 1712 (: skrumptsler, pl.). skrumsl- 1750. skrymsl- 1679 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skrymsla; parallellbildning till SKRYMSLE; för formerna med u (motsv. sv. dial. skrumslor, pl., skrymslen) jfr SKRUMSLAS (se SKRYMSLA, v.)]
skrymsle. Leyoncrona Vitt. 176 (1679). Skogen .. (har) ingen skrymsla eller buska, hwarest den skulle kunna giömma eder (dvs. villebråd som jagas) för edra Fiender. Mörk Ad. 2: 304 (1744). De Insecter, som tagit sin tillflygt till trädens spruckna bark och andra skrymslor om hösten. VetAH 1817, s. 146. I den solförgyllda kammaren var den gömdaste skrymsla ljus. Törneros Brev 1: 216 (1825; uppl. 1925). Munsterhjelm Wallenius MännJäg. 85 (1934). — jfr SKOGS-SKRYMSLA. — särsk. oeg. l. bildl. Tilas ÅmVetA 1748, s. 26. (Romanfiguren) Bloom (i Joyce's Ulysses) är genomlyst på ett sätt som gör att man tycker sig känna varje den minsta skrymsla i hans själ. Selander Pegas. 99 (1941, 1950).
Spoiler title
Spoiler content