publicerad: 1973
SKRYMTAKTIG skrym3t~ak2tig, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(skrympt- 1622—1680. skrymt- 1582 osv. skrömpt- 1624. -achtig 1615—1747. -akti 1687 (: oskrymtakti, pl.; i vers). -aktig (-gt-, -c(k)t-) 1582 osv.)
Etymologi
[fsv. skrymtaktogher (anträffat bl. i avledn. skrymtaktoghet, förställning); jfr ä. d. skrømtagtig; avledn. av SKRYMT, sbst.2, l. SKRYMTA, v.2]
1) om person l. kollektiv av personer o. d.: som skrymtar l. är benägen att skrymta; hycklande; skenhelig; stundom med särskild tanke på inställsamhet l. strävan att vara till lags o. d.; äv. bildl., om ngt livlöst. En skrymtactig predicare och bwktienare .. är then Christeliga församblingenne en skamfleck. PErici Musæus 1: 24 b (1582). At Camillus .. skal .. hafwa .. jagadt Frantzoserne vthur Rom, thet hålla någre Lärde för en Dicht, som vthaff the skrymptachtige Skribenterne är vpspunnen samma Skympt (dvs. gallernas plundring av Rom) til at öfwerskyhla. Brask Pufendorf Hist. 24 (1680). Jagh wil sända honom (dvs. Assur) emot ett skrymtachtigt folck. Jes. 10: 6 (Bib. 1703; Bib. 1541: skrymteskt). En skrymtaktig älskare vinner ofta förr än en upriktig. Björn Bill. 5 (1786). Ett skrymtaktigt slägte med skenheliga blickar. Tegnér (WB) 8: 252 (1837). Krusenstjerna Pahlen 6: 365 (1935; bildl.). Holmberg Leopold 1: 246 (1953). — jfr O-SKRYMTAKTIG.
2) med sakligt huvudord (jfr 1): som har karaktär l. är ett utslag av l. utgör skrymteri, skrymtad, hycklad; skenhelig; i sht förr äv. om fred o. d.: icke uppriktigt menad, falsk o. d. RA I. 3: 60 (1593). Aldenstundh vij .. (dvs. G. II A.) mehr fruckte en fallsk och skrömptachtigh venskap, än såssom en uppenbara fiendtskap. OxBr. 1: 242 (1624). Schroderus Os. III. 2: 308 (1635; om fred). Ifvern att bestraffa andras kanske helt obetydliga fel samtidigt därmed, att man icke låtsar om sina egna långt större, blifver .. liktydig med en skrymtaktig nitälskan för rättfärdighetens sak. Fehr Und. 132 (1894). Den skrymtaktiga uppfattningen om vad som var ”passande” (under protektoratet i Engl. 1653—1659). Wasastjerna Duveen Konnäss. 242 (1936). — jfr O-SKRYMTAKTIG. — särsk.
b) (numera bl. tillf.) om klädedräkt: som präglas av skrymteri l. skenhelighet; särsk. om förklädnad o. d. i bildl. bet. Schroderus Os. 1: 555 (1635; om nunnedräkt). (G. II A:s) gudsfruktan var ingalunda grundad på svaga sinnens öfvertro, ännu mindre var hon en skrymtaktig förklädnad, anlagd för tillfället. Tegnér (WB) 7: 128 (1832).
c) (†) om prakt: varmed man på ett skrytsamt sätt vill demonstrera sin fromhet l. dyl.; jfr SKRYMT, sbst.2 1 c. Sedan .. (påven) Sixtus hade vthöst nästan heela then Romerske Kyrkiones Skatt til prächtigh Kyrkiebygning, och til thesz Prydnat .. förährade monge Skänker .. (o.) öfwertalade Keysaren Valentinianum, at han en sådan skrymtachtigh Pracht skulle effterfölja .. Bleff han dödh. Schroderus Os. 1: 715 (1635).
Avledn.: SKRYMTAKTELIGEN l. SKRYMTAKTELIGA, adv. (-liga 1640—1643. -ligen 1615—1745) (†) till 2: skrymtaktigt, hycklande. Rudbeckius KonReg. 182 (1615). Juslenius 402 (1745). —
SKRYMTAKTIGHET, r. l. f. [fsv. skrymtaktoghet] till 1, 2: egenskapen l. förhållandet att vara skrymtaktig; skenhelighet. Schroderus Os. 2: 140 (1635). Ringertz Curie Mor 87 (1937).
Spoiler title
Spoiler content