publicerad: 1973
SKRYMTA skrym3ta2, v.2 -ade (Gal. 2: 13 (NT 1526) osv.) ((†) pr. sg. -er Forsius Fosz 378 (1621)). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING (†, Warnmark Sinnew. 50 (1687)); -ARE (se d. o.), -ARINNA, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(skrympt- 1540—1686. skrymt- (-ÿ-) 1526 osv. skrömt- c. 1630 (: skrömterij))
Etymologi
[fsv. skrymta; jfr fd. o. dan. skrømte, nor. dial. skrymta; sannol. etymologiskt identiskt med SKRYMTA, v.1 — Jfr SKRYMT, sbst.2]
1) gm sitt uppträdande ge sken av att man (i sht i religiöst l. moraliskt avseende) har ett annat sinnelag l. en annan inställning än det resp. den man verkligen har l. (numera vanl.) att man är (ur ngns synvinkel) bättre än man verkligen är, hyckla; stundom med särskild tanke på inställsamhet l. strävan att vara till lags; äv. med obj. (se b—d).
a) utan obj. Gal. 2: 13 (NT 1526). Seer tu lastena, så skrymta icke, vthan warna. Schroderus Comenius 922 (1639; t. texten: verhäle (verschweige) es nicht). Kärleken skrymtar intet. Grubb 439 (1665). Jag kan intet skrymta. Jag skulle tala mot mitt samwete, om jag nekade, det jag hyser för dig den största högachtning i werlden. Mörk Ad. 1: 248 (1743). Den som Gudligt skrymtar, / Han har en sådan konst af ingen annan lärdt, / Än af Hin Onde sielf. Kolmodin QvSp. 2: 449 (1750). (Ovärdiga) Menniskior .. måga skrymta för himmel och werld .., så händer dock .. ofelbart, at det Almännas omdöme afkläder deras prål. Dalin Hist. III. Föret. 7 (1761). Ingen kan vänta, att jag skulle visa mig glad över .. nyheten (att jag går miste om ett arv). Då skulle jag skrymta. UngKraft. 1907, s. 50. Psalt. 78: 36 (Bib. 1917). — jfr O-SKRYMTANDE. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som skrymta med religionen, ge sig sken av att vara intresserad av religionen l. att vara from l. dyl., skrymta med det kristna namnet, ge sig sken av att vara kristen; förr äv. skrymta med utvärtes sken så l. så, förställa sig o. framträda så l. så. Man finner mången falsken grijn, / Som skrymter medh vthwärtes skijn, / Fast annars än the äre in. Forsius Fosz 378 (1621). Brask Pufendorf Hist. 227 (1680: skrymtande med Religionen). Hur' wäxer daglig theras hop, / Som blott med Christna namnet skrymta. Kolmodin Dufv. 70 (1734).
β) (†) i uttr. skrymta med ngn, uppträda skrymtaktigt l. hycklande inför ngn; gm skrymteri l. smicker l. lismande o. d. söka ställa sig in hos ngn. Th(et) är .. stor feel, att en partt skrympte eller hyckle såå gerne medt then menige man. 2SthmTb. 1: 169 (1546). (Biskop Daniel) skrymtade medh Hedningarna, och öfwersågh medh theras Offer. Schroderus Os. 1: 717 (1635; lat. orig.: cum paganis colluderet). (Ph. Melanchthon) hafwer .. stundom skrymtat medh Calvinisterna, stundom och welat synas holla medh the Lutheraner. Därs. III. 2: 42. H: K: Höghet afhörde Predikan uti Philipstads Kyrckia af Probsten Tingberg; en man som icke skrymtade med sine åhörare, eller inbillade CronPrintzen at der bodde Helgon i Philipstad. NoraskogArk. 6: 52 (1768). Ska min dotter skrymta med mej, det är intet bra. Schröderheim Opt. 81 (1802). Meurman (1847). särsk.
α') i uttr. skrymta med sig själv, ge sig sken av att vara duktigare än man är (o. därmed bedra sig själv) l. skryta l. dyl. Hwad titt skrifwande anlangar .. (så) skrympta icke medh tigh sielff, vthan lät andra, som vthi sådana Saker äre bäst förfarne, ther om dömma, förr än tu låter publicera och vthgå. Schroderus KonFörähr. 68 a (1606).
β') med subj. betecknande tal, angivande att ngn ljuger l. skryter för att invagga ngn i säkerhet l. vara ngn till lags l. dyl. LejonkDr. 135 (1688).
δ) i p. pr. adjektiviskt, i utvidgad anv., om åtbörd l. yttrande l. sinnelag o. d.: hycklande, skenhelig, falsk, icke äkta. Een skrymtande skenhelighet. HSH 9: 254 (1696). Med några av sina vanliga salvelsefulla, skrymtande fraser. Östergren (1940).
b) (numera bl. tillf.) med refl. obj. o. bestämning som anger resultatet, i uttr. skrymta sig till ngt, gm skrymteri l. hyckleri o. d. (söka) förskaffa sig ngt. Lind (1749). Man hör den girige stundom (ss. skäl för sin sparsamhet) åberopa efterkommande i fjerde led för att skrymta sig till ett sken af försakelse och uppoffring. Thomander Pred. 2: 284 (1849).
c) med obj. betecknande sinnelag l. inställning o. d. som man gm skrymteri l. hyckleri o. d. ger sig sken av att ha; numera företrädesvis i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: hycklad, låtsad, spelad. Grubb 647 (1665). (J. Krabbes) skrymtade trohet och falska wänskap. HC11H 8: 13 (1678). Skrÿmtat ödmiukheet är förklädd högfärd. Celsius Ordspr. 8: 371 (c. 1710). Skrymtad helighet. JGOxenstierna Dagb. 187 (1771). Några / Af er, Pilatus likt, twå sina händer, / Utwertes skrymtande medlidsamhet. Hagberg Shaksp. 3: 87 (1848). Östergren (1940). — jfr O-SKRYMTAD.
d) med obj. betecknande framställning l. avsikt o. d.
α) (numera bl. tillf.) med avs. på brev: skriva l. avfatta på ett hycklande l. falskt sätt. Topelius Vint. III. 1: 281 (c. 1865, 1896).
β) (†) i uttr. skrymta sig vilja göra ngt, ge sig sken av att l. låtsas vilja göra ngt. Ptolomæus .. twingade .. (gm en list) Porus at wända sigh med sin Armee bort til then Ort ther han skrymptade sigh willia öfwerfara (floden Hydaspes). Sylvius Curtius 619 (1682).
2) (†) dölja sig l. hålla sig undan. Edre tijänere .. fore ock skrymptede her i schrubbor (dvs. gömställen), ther icke månge kunde bliffua them ware. G1R 13: 19 (1540).
Särsk. förb.: SKRYMTA FRAM. (†) till 1: hycklande låtsas l. spela (viss sinnesstämning); jfr skrymta, v.2 1 c. Sylvius Curtius 408 (1682; med avs. på ånger).
Avledn.: SKRYMTAKTIG, se d. o. —
SKRYMTAN, sbst.2, r. l. f. [fsv. skrymtan; jfr ä. d. skrympten] (i sht i högre stil) till 1: skrymtande, skrymteri. Rom. 12: 9 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Sök icke prijs när menniskiomen genom skrymtan. Syr. 1: 29 (öv. 1536; Apokr. 1921: Skrymta icke inför människorna). Then Skrymteska Kyrkionnes åthäffuor och heligheet, är icke annat än .. skrymtan. Falck Und. 121 a (1558). Den vackra Ninon Dubois (har) förtjent at kallas dygdig. Fördomar och skrymtan skola (dock) ropa häremot. Kellgren (SVS) 4: 85 (1779). Med all sin otäcka elakhet gömd under skrymtans mask. Koch GudVV 1: 19 (1916). särsk.
a) i uttr. göra ngt o. d. (för)utan skrymtan, utan att skrymta, uppriktigt, ärligt o. d.; i sht förr äv. göra ngt o. d. med skrymtan, på ett skrymtaktigt sätt, utan att mena allvar. Någre .. (funnos) som medh Alfwar och föruthan skrymtan affsadhe sigh ifrån sin Willfarelse, och sigh medh then rättsinnige Gudz Församling föreenade. Schroderus Os. 1: 319 (1635). Därs. 642 (: medh). Wallin Rel. 1: 262 (1817, 1825).
Ssgr (†): skrymtans-dok. om förklädnad som döljer (en persons) skrymteri l. hyckel; anträffat bl. i bild. Wallenberg (SVS) 2: 10 (1775).
-grav. [jfr Mat. 23: 27] bildl., om skrymtaktig l. hycklande person. Wallenberg (SVS) 2: 26 (1775). —
SKRYMTERI104, sbst.2, n. [jfr fd. skrymtæri, (ä.) d. skrømteri; delvis till skrymtare] till 1: skrymtande, hyckleri; skrymtaktighet; skenhelighet, fariseism; stundom med särskild tanke på inställsamhet l. strävan att vara till lags; jfr skrymt, sbst.2, skrymtan, sbst.2 Om .. (människan) än tagher .. noghra gerningar före, ther hon will holla bodhordhen medh, är thet doch icke annat än skrymterij, ty ath än thå the vtwartes gerningar .. synes wara medh gudz bodh är likawel hiertat .. emoot bodhit. OPetri 1: 26 (1526). Hon gör munnen så blijd .. / Kan du ey see, det är ett idelt Skrymterij? CupVen. A 1 b (1669). (Hennes) deltagande var intet skrymteri. Hertzberg Päivärinta 2: 25 (1884). (Jesus) förstod deras (dvs. fariséernas) skrymteri. Mark. 12: 15 (Bib. 1917; NT 1526: scrymtan). Vi gick .. (till sjömanskyrkan) med skepparn i spetsen. Det var inget skrymteri. Kjellgren Smar. 232 (1939). särsk.
a) (numera nästan bl. i bibeln) i uttr. göra ngt o. d. med skrymteri, skrymtande l. hycklande göra ngt osv.; förr äv. göra ngt med stort skrymteri, göra ngt med mycken förställning. 2Mack. 13: 3 (Bib. 1541: medh stoort skrymterij; Apokr. 1921: med mycken förställning). Juda, den trolösa, (vände) icke tillbaka till mig (dvs. Gud) av fullt hjärta, utan allenast med skrymteri. Jer. 3: 10 (1917; Bib. 1541: vthan skrymtar).
b) (numera bl. tillf.) i uttr. göra ngt utan (allt) skrymteri, göra ngt utan att skrymta l. hyckla, ärligt l. uppriktigt o. d. Wij .. begynna fulborda gudz bodh wälwilieliga och vtan alt skrymterij (då vi tro på Kristus), för ty kärleken fölier strax medh troon. OPetri 1: 31 (1526). Lagerbring Skr. 138 (1770).
SKRYMTERSKA, f. [fsv. skrymtirska; jfr skrymtare] skrymtaktig kvinna l. flicka. Lind (1749; under heuchlerin). Malmberg Werfel 40Dag. 307 (1935). —
SKRYMTISK, SKRYMTLIG, SKRYMTSAM, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content