SKRÅNGEL, n.; best. -glet; pl. =.
Etymologi
[av en icke anträffad sidoform till mlt. schrange, salustånd (för slaktare l. bagare), saluhall (se SKRANGA), l. ombildning i sv. (möjl. under påverkan av MÅNGLA, MÅNGEL) av SKRANGA]
(†) (med slaktbod sammanbyggt resp. sammanbyggd) stort rum l. hall för (vägning, besiktning o.) köttmånglares försäljning av kött (i en stad). När Slachtaren hafwer slachtat, skal Kiöttet sedan thet alt reenligit pyntat är, föres in i Skrånglet och ther vppå Wågen wägas och besees, om thet är så gott och hälsosamt som thet wara bör. Stiernman Com. 1: 854 (1622). Alt thet Kiött som skal sällias i Staden, thet skal sällias i Stadzens Skrångel eller Kiöttbodar, och inge annorstädes, ingen skal och något Kiött måge sällia vthan rätte Kiöttmånglare. Därs. 855. — jfr KÖTT-SKRÅNGEL.
