SKRÖVLIG skrø3vlig2 l. skröv3lig2, adj. -are.
Etymologi
[sv. dial. skrövlig; till SKRÖVLA o. sv. dial. skrövel, skryvla, f., skrynkla]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ojämn l. skrovlig; skrynklig. (Gran o. tall ha) en fiällig äller skrövlig frukt äller Kiägla. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 38. När han glömde av sig .., visade han en kort, skrövlig pillernok (dvs. penis), som krympte för varje dopp han tog sig i tjärnen. Höijer Martin 112 (1950).
