[jfr sv. dial. skulta i uttr. gå och skulta, gå o. ingenting göra; sannol. avledn. av SKULA, v., l. bildat till SKULTIG]
(†) skjuta (axlarna) framåt l. framåt o. uppåt så att man får en kutryggig hållning. (Vid sträckning av armarna snett utåt) anmärkes den synnerliga benägenheten att begå det fel, som man i gymnastik sökt utmärka med ett särskiljdt handlingsord, nemligen att ”skulta” axlarnas mest utskjutande delar .. framåt eller framåt-uppåt. HLing(1882) hos LGBranting 1: 74.
