SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKULTIG skul3tig2, adj.; adv. -T.
Etymologi
[sannol. avledn. av SKULT, sbst.3 — Jfr SKULTA, v.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kutig, kutryggig; äv. om får: rundryggad. Hon är fårad, lite rund och skultig över rygg och bak. Hon har många och vänliga rynkor vid ögonen. NTid 1948, nr 217, s. 8. (På Fårö ser man) vindslitna ensliga tallar .., skultiga svarta får innanför gärdesgårdar av mossiga kalkstensplattor, kritvita hus med tunga tak av träskvass. DN(A) 1956, nr 176, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content