publicerad: 1974
SKUNKIG (sku`nkig Weste) l. SKUNKOT, adj.
Ordformer
(-ig 1739—1872. -og 1722. -ot 1722—1739)
Etymologi
(†) motsv. SKUNK, sbst.2 2 a, om tyg o. d.: veckig l. rynkig l. skrynklig; jfr SKUNKA, v.1 1, SKUNKLIG. Swedberg Ordab. (1722). Tholander Ordl. (1872; om tyg).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content