SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKUR, sbst.2, r. l. m. l. f.
Ordformer
(äv. skuur)
Etymologi
[sv. dial. skur, m., sträng förebråelse; jfr nor. dial. skur, m., skurande, o. sv. dial. skura, f., bannor; till SKURA, v.3]
(†)
1) motsv. SKURA, v.3 3, om det varmed ngt skuras. Schultze Ordb. 4425 (c. 1755).
2) motsv. SKURA, v.3 5, om handlingen att ge ngn en skrapa l. skrapor l. bannor l. en tillrättavisning l. en läxa o. d.; äv. övergående i konkretare anv., om tillrättavisning o. d.; särsk. i uttr. taga ngn i skur, ge ngn en skrapa l. skrapor osv., läxa upp ngn. Murenius AV 477 (1661). (Sv.) Skur, bannor, (fr.) reprimande. Möller (1745). Ta ngn i skur. Schulthess (1885; med hänv. till skrubba upp).
Ssgr: SKUR-BAD, -LÄXA, se skura, v.3 ssgr.
Spoiler title
Spoiler content