publicerad: 1974
SKUR, sbst.2, r. l. m. l. f.
Ordformer
(äv. skuur)
Etymologi
[sv. dial. skur, m., sträng förebråelse; jfr nor. dial. skur, m., skurande, o. sv. dial. skura, f., bannor; till SKURA, v.3]
(†)
2) motsv. SKURA, v.3 5, om handlingen att ge ngn en skrapa l. skrapor l. bannor l. en tillrättavisning l. en läxa o. d.; äv. övergående i konkretare anv., om tillrättavisning o. d.; särsk. i uttr. taga ngn i skur, ge ngn en skrapa l. skrapor osv., läxa upp ngn. Murenius AV 477 (1661). (Sv.) Skur, bannor, (fr.) reprimande. Möller (1745). Ta ngn i skur. Schulthess (1885; med hänv. till skrubba upp).
Spoiler title
Spoiler content