SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKUR skɯ4r, sbst.3, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(äv. skuhr)
Etymologi
[sv. dial. skur, f. o. n.; jfr fvn. o. nor. dial. skor, f.; i avljudsförh. till SKÄRA, v.; stamvokalen u beror möjl. delvis på anslutning till SKURA, sbst.4 — Jfr SKURA, v.2, SKURIG, adj.2, SKÅR, snitt, SKÅRA, sbst.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) = SKURA, sbst.4 1. Skuren, som inskåren är upå bismaren. Teitt Klag. 140 (1556); möjl. till SKURA, sbst.4
2) = SKURA, sbst.4 3. På skullerbladet märker man .. 3 skuhrar. Rosenstein Comp. 70 (1736). Naturwetenskapen upplyser att dylika skurar .. (som Skurugata i Smål.) kunnat åstadkommas af watten. Allvin Mo 136 (1857). JmtFmT 2: 155 (1899; anfört ss. appellativ förekommande i bynamn i Jämtl. o. Härjed.).
Spoiler title
Spoiler content