[ljudhärmande bildning, samhörig med sv. dial. skvapp, n., plask, skvappa, skvalpa; jfr SKVIPPA]
återgivande ett plaskande ljud, klafs, plask. SvTyHlex.(1851). Han tog fisken uti dess gäl / Och slängde honom så hårdt mot stranden, / Att ”sqvapp” det sad' när han damp i sanden. Braun SjuSofv. 12(1853). Cannelin 456(1938).
