SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKVITTER skvit4er, sbst.1, n.; best. skvittret.
Ordformer
(förr äv. squ-, sqv-)
Etymologi
[sv. dial. skvitter; till SKVITTRA, v.1]
(numera i sht i vissa trakter) kvittrande, kvitter. VFörsök 3: 121 (1755). Creutz Vitt. 74 (1759).
Spoiler title
Spoiler content