SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKYGD ʃyg4d, sbst.1, n. (Skogekär Bärgbo Wen. 88 (c. 1650, 1680) osv.) ((†) r. l. f. l. m. Psalt. 121: 5 (Bib. 1541), Westberg Longfellow Hiaw. 158 (1856)); best. (numera bl. tillf., arkaiserande) -et (ss. r. l. f. l. m. -en); pl. (numera föga br.) = (JGOxenstierna 1: 26 (1805), Hagberg i 2SAH 15: 463 (1834)) ((†) -er Envallsson Kung. 53 (1784)).
Ordformer
(skygd (-yggd) 1538 osv. skygt c. 1650, 1680 (möjl. felaktigt för skygd))
Etymologi
[fsv. skygdh; till SKYGGA, v.2]
(numera bl. i högre stil) motsv. SKYGGA, v.2 1 a, d, om ngt som ger (ngn l. ngt) skugga l. skydd mot sol; äv. dels: skuggig plats, plats som bereder skydd mot sol, skugga (se SKUGGA, sbst. 1), dels abstr.: skydd mot sol; äv. allmännare, dels konkret, om ngt som skyddar mot vind l. regn l. fara l. upptäckt o. d., (för vind osv.) skyddad plats l. tillflyktsort, gömsle o. d., dels abstr.: skydd (mot vind osv.); stundom äv. övergående i bet.: beskydd l. hägn l. värn (som ngn åtnjuter hos ngn l. ngt l. hos Gud); äv. mer l. mindre bildl.; jfr SKYGGE 1. (Lat.) Umbraculum .. (sv.) skygd. VarRerV 41 (1538). Om Wj nu önska Skygd, / Så Lät osz Linden nalka; / Hwars Löf de ha dän Dygd, / At Solens Strålar swalka. IBörk (1689) i SkrVSocLd 20: 24. Mat-Portulaken (dvs. trädgårdsportlaken), som sällan saknas i våra köksgårdar, der man i skygd och på solrikt ställe äger någon lätt och fet jordmån, bör sås .. i slutet af Apr. Billberg EkonBot. 4 (1815). I detsamma såg jag Kaptenskan allena i parken. / Häpen ropte jag: kom, sök skygd, ovädret är nära. Runeberg (SVS) 3: 239 (1841). Min frände Carl med sin braskande dygd / Är glad att tigga hos turken skygd. Snoilsky 4: 32 (1887). Rädda mig från mina fiender, Herre; hos dig söker jag skygd. Psalt. 143: 9 (Bib. 1917). Väl och visligt har du (dvs. Väinämöinen) handlat, / då du lät den björken leva .. / som ett hägn åt himlens fåglar; där kan själv ett skygd jag (dvs. örnen) finna. Collinder Kalev. 28 (1948). — jfr RIKE-SKYGD. — särsk.
a) om (skyddande l. döljande) klädesplagg; förr äv. om skyddande material, varav ngt omges l. vari ngt inpackas; jfr SKYGGE 1 a. Skogekär Bärgbo Wen. 88 (c. 1650, 1680; om dok l. slöja). Kärilen, uti hvilka .. (de upptagna potatisarna) läggas, .. (böra vara) omgifne med halm, hö, löf, sågspån, hackelse, agnar eller någon annan dylik skygd. VetAH 1777, s. 259.
b) i (tautologisk) förb. med mer l. mindre synonyma ord; numera bl. (föga br.) i förb. med hägn l. värn, förr äv. i förb. med (be)skärm l. trygd; jfr SKYGGE 1 b. Spegel ÖPar. 64 (1705: skärm och skygd; bildl.). (Växterna) tjäna till allehanda: (bl. a.) till skygd och beskärm. Linné FörelDjurr. 2 (1748). Lalin Arachne 25 (1750: hägn och skygd; bildl.). Roma, du som tog vår frihet, för att ge oss skygd och värn, / o, hvar äro dina örnar, dina legioners jern? Rydberg Dikt. 1: 26 (1876, 1882); jfr f. Folkberättelsen, folkvisan och folkets historia skola i familjekretsen njuta trygd och skygd. PT 1883, nr 36 A, s. 3.
c) med bestämning utgörande en genitiv l. ett poss. pron. l. ett prep.-uttr. med av, angivande l. hänvisande till ngt som skyddar l. skyler l. döljer l. person l. gudom l. institution o. d. som ger skydd l. vars skydd söks av ngn; jfr SKYGGE 1 c. Nattenes ewige Skygd. Stiernhielm Cup. 4 (1649, 1668). Mit oförgripeliga råd vore, at Hr Secreteraren (dvs. A. Sahlstedt) uthgofve sina arbeten uti egit namn, ty Academiens (dvs. Vetenskapsakademiens) skygd tjenar till ingenting. Höpken 1: 409 (1768). Ur ett .. skyggd af vördiga slokande Granar kommer man på en lugnt belägen Bro. Linnerhielm 1Br. 185 (1794, 1797). (Majoren) ryckte den skymmande drägtens / Skygd från sitt väldiga bröst och viste den ärriga barmen. Runeberg (SVS) 3: 236 (1841); jfr a. En hop af landtfolk nyss begärde slottsherrns skygd / Emot en vildsint ur, som härjar deras bygd. Bäckström Rol. 8 (1876); jfr e. Himlen skänke Skånes jord och Skånes folk sitt skygd. Fjelner TypStämn. 12 (1925); jfr f. — jfr BERGS-, RÄTTS-SKYGD. — särsk.
α) i uttr. i, i sht förr äv. uti l. inom l. under ngts skygd (förr äv. skygder) l. i, i sht förr äv. uti l. under skygd l. skygdet (förr äv. skygden) av ngt, i ngts skydd l. hägn, i skydd l. hägn av ngt. Dalin Arg. 2: 257 (1734, 1754: i skygden af). Jag vet huru dyrbar svenska friheten är och vördar derföre de lagar under hvilkas skygd den altid blifver säker och oskakad. CWGrönhagen i 2RARP 19: Bil. 122 (1755). I trädens skygder / Man finner dygder. Envallsson Kung. 53 (1784). Under skygd af hvälfda stammar, / På den väg man städad ser, / Fålen yfs och hjulet dammar, / Bonden mildt åt Haga ler. Bellman (BellmS) 2: 153 (1791). Hvila lemmar, trötte af krigsbesvär, / Uti min lagers skygd. Adlerbeth HorOd. 66 (1817). Fostrad är hon (dvs. duvan) under skygdet / Af en fridfull menskoboning. Runeberg (SVS) 3: 158 (1841). Westberg Longfellow Hiaw. 158 (1856: uti skygden af). Lefde ej människobarnen fordom / nöjda och trygga inom mitt (dvs. skogens) skygd? Törnqvist ÄlfvBrus. 59 (1911).
β) i uttr. i, i sht förr äv. under ngns skygd, förr äv. i skygd av ngn, i ngns (be)skydd l. hägn. Dalin Vitt. I. 2: 96 (1751: i Din skygd). Moscati .. lefver nu här i staden (dvs. Milano) i skygd af Hr Gr(eve) Firmian. Björnståhl Resa 1: 480 (1773). Widegren (1788: Under). O! må jag ock med flit och dygd / Och måtta i begär, / Än kunna glädjas i ditt skygd / Hwar dag, du mig beskär! Ps. 1819, 420: 3. Snoilsky 4: 51 (1887: i hans skygd).
d) med bestämning utgörande en genitiv l. ett poss. pron. angivande l. hänvisande till ngn l. ngt som ges l. söker l. behöver skydd l. som ngn l. ngt utgör ett skydd l. hägn för. Herren bewarar tigh, Herren är tijn skygd offuer tina höghra hand. At solen icke skal skadha tigh om daghen, eller månen om nattena. Psalt. 121: 5 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Den, som har stora ängar bör .. plantera .. trän .. til skugga och lugn. Ja, våra stora åkerfält, som .. hvar dag det blåser, damma ifrån sig den allrafinaste mat-jorden, behöfde ock sin skygd. Löwenhjelm PVetA 1751, s. 24. Att störta denna jätte (dvs. Sven Duva) ned var mer än arm förmått, / Och ständigt var hans närmsta man hans skygd mot andras skott. Runeberg 2: 55 (1846); jfr e. Från Bottenvikens stränder, vår bildnings gamla bygd, / ifrån Karelens länder, / den finska sångens skygd; / .. vi (dvs. studenter) strömmat hit tillsamman / för fröjd och lif och sol. Wecksell SDikt. 192 (c. 1860).
e) med bestämning utgörande ett prep.-uttr. med (e)mot l. för, angivande vad ngn l. ngt skyddas mot; jfr SKYGGE 1 e. Jes. 4: 6 (Bib. 1541: för). (Konstantin den store) war den förste Christne Kejsare, under hvilken Kyrkan fick sin första skygd emot förföljelser. Dalin Hist. 1: 302 (1747); jfr d. Sådana föremål undanrödjas, som kunna skyla fienden, eller lemna honom skygd mot elden från positionen. Lefrén Förel. 2: 57 (1817); jfr f. Finna skygd för solen. SvHandordb. (1966).
f) i förb. med ett indirekt obj. l. ett prep.-uttr. med åt l. för, angivande ngn l. ngt som ges l. erhåller skydd. Jag en wacker Lönn wil bli, / Til en skygd för Reverie. Dalin Vitt. 6: 70 (c. 1753). O Kors! ett ljufligt skygd i evighet Du gifver / Åt en förlossad verld. Stagnelius (SVS) 2: 296 (1821). Vad skygd och skugga kunde den kala stammen giva telningarna vid dess rot. Lagerkvist Järn 28 (1915).
Ssgr: SKYGD-LUCKA. (†) om skiva avsedd att ss. skydd läggas över ngt vid regnväder; jfr lucka, sbst.2 1 h. LBÄ 36—38: 94 (1800; att läggas över mur vid uppmurning).
-LÖS. (numera bl. i högre stil) som saknar skygd, skyddslös, värnlös. Runeberg (SVS) 3: 206 (1841; om person).
Avledn.: SKYGDA, v. (†) skydda l. beskydda l. värna (ngn l. ngt). HFinlÖ 411 (1730; om Gud). Tilas ÅmVetA 1766, s. 43 (om ek).
Spoiler title
Spoiler content